Can you relate my story with urs?

Hai... Lama kot tak update blog nie. Hehehe... I've been busy. No, I'm not P.M but still, I have other jobs, task and obligation to do...

The past few days was very tiring. With new kitchen department, health problems, and financial management yang agak sedih.

Let me start story telling...

The first few day after transfer into new kitchen department, I thought, Oklah... Not so many work to be done. In fact, kalau compare masa berada di Coffee House kitchen dulu, fuhhh, jauhlah lebih senang kat Main kitchen nie. All I need to focus is my lunch set. Nie kalau takder function la. Memang tiap2 hari ulang wat lunch set je. Nasi Bukhari and Nasi Bubur. Prepare all the stuff, and then bawak turun ke Golfers Deck restaurant and jaga stall kat situ je. Nasib baik tak laku, so keje aku tak banyak sangat... Hehehe...

Cuma, ada la skali nie. Ada function. Aku kena siapkan barang2 set lunch tu cepat2, sebab aku kena tolong buat barang ntuk function tue. And let me tell ya something about me, peeps. When in kitchen, I cannot work fast. I know I already used to be in the kitchen environment, but still I feel insecure. Why? Well, first, lantai sangat licin. Aku pernah beberapa kali nak tergelincir jatuh, and I don't like it. Sometimes minyak spilled atas lantai, and even with safety boots, aku pernah jugak nak terjatuh. Besides, I'm handling with sharp things like knife, chopper, paring and so on. I might be a baby, but I prefer to work slow to make sure I'm not getting hurt. I feel insecure, and that's it. You can't make me work fast just because you yelled at me.

Like in the kitchen few days ago, kena tegur berkali-kali supaya add speed, tapi aku macam tu jugak. Memang la frust staff tengok aku keje... I know I have to change, just give me some time. Lagipun, aku nie memang naturally slow kat kitchen... Sabar jelah staff tu ngan aku... Paling tak boleh tahan bila nak kena bungkus mee goreng kat kitchen tu ntuk Halfway Hut. Dah la tak pernah seumur idop aku kena bungkus mee goreng, nak paksa2 suruh wat laju2 plak. Mana bleh. Nanti kalu bungkus tak cantik marah plak. Apa la.

Enuff about kitchen. Eeeeeee, geram kalau ingat... Haish... And now about my health problems.

One day I woke up in the morning, and I can't hear very well from my left ear. It's like someone stuff cotton or sponge inside my hear, I barely can hear from that ear. So, I went to UiTM klinik, the spray my telinga with hot water, hope to clean it, but still, masih tak dengar. Turns out, I've been 'korek'ing my telinga in the wrong way selama nie. Doktor kata, jangan tusuk cotton butt tu sampai dalam2 telinga. Kena korek area depan2 tu je. Why? He said the human ear have their own mechanism. The mechanism works by pushing the taik telinga to the front tube of the ear. So, when aku korek dalam2 telinga aku, kononnya extra hygiena la kan, telah menyebabkan taik telinga itu tertolak ke dalam dan menutup pendengaran aku... Hahaha... Malu la. So, after dia spray with hot water, still tak bleh sebab the taik dah terlalu keras. The doctor gave me "Soluwax", ubat titis telinga ntuk melembutkan earwax nie. Seminggu kena pakai. Redha je la aku pekak sebelah telinga seminggu.

One week later, hari yang dinanti-nanti telah tiba. Telinga akan dispray lagi... And guess what, IT WAS AWESOME! Dengan sekali hembusan spray, telinga aku jadi betul-betul clear, and sampai aku bleh dengar banyak bunyi yang aku tak pernah dengar sebelum nie. Memang happy giler2 kentang. So, kesimpulannya, korek telinga half way je. Jangan dalam2... Apart from the deaf-ness, I also suffering from acne vulgaris or dalam bahasa kampungnya, jerawat resdung. Memang tumbuh meliar, like aku bagi baja je kat jerawat nie. Sakit der. Bukan kat muka je, kat badan pon tumbuh meliar... Berbekalkan ubat sapu yang doktor bagi, itulah jadi harapan aku supaya yang kembang mekar itu, kecut layu mengugurkan diri dari kulit aku nie... Alhamdulillah, so far, ok lah. Benda2 macam nie, kena sabar. Sabar kan separuh daripada Iman...

And finally, about my financial management. Aku salahkan orang2 financial kat tempat aku praktikal tue. Elaun yang diorang janjikan sangat lambat dapat. Proses dalam 15 hari, like what the fuck. Sebabnya, aku da plan nak survive ngan duit elaun tu, tapi bila duit elaun pun lambat bebenor dapat, cam mana aku nak makan??! So, nak tak nak, kena susahkan mak bapak adik beradik aku. Sabor je lah dengan anak and adik bongsu anda nie. Haish... And of course, aku pun tak pandai2 nak handle management aku. Asyik nak habis je duit. Makan nak dua tiga kali sehari, tu tak termasuk beli majalah2, komik2 lagi. Haish. Manalah duit tak burn.

Haish, I guess, semakin dewasa, cabaran semakin mencabar. Ni baru 21 tahun, baru praktikal, baru jerawat. Nanti dah 30, 40, dah keje betol2, dapat panyakit lagi ganas2, macam mana? Haish... I really should start planning my future seriously. How to live long and happy? Persoalan ada di situuu... 

This is what I experienced till this day. Adakah anda begitu juga? Can u relate with my story?

That's all for now. Tomorrow kena bangun pagi. Nak pegi wedding. Bye everybody.

Comments

Popular posts from this blog

Kisah Kaki, Hospital Dungun dan Cellulitis...

My Weird Habit

Introduction to Prince Charming...